2 mars 2012

Mongo Beti och frankofonin

Göran Dahlgren

Hitta retoriskt effektiva kritiker av frankofoni är svårare än man tror. Till och med i Frankrike saknas debatt om denna ideologi. Den är välkänd och illa omtyckt av många men oftast uttrycks detta i form av spridda ironiska kommentarer i tidningar, mer i samtal än i seriösa texter.

En av dem som med skärpa ironiserade över frankofonin var Mongo Beti, en författare och debattör från Kamerun som slog igenom som romanförfattare på 50-talet. Ingen av hans romaner finns på svenska. I romanerna kom politiska ställningstaganden till uttryck ; mot kolonialismen, för Afrikas frigörelse, kritik mot kristen mission i Afrika. Han var anhängare till den kamerunske ledaren Ruben Um Nyobe och hans marxistiska nationella rörelse och tvingades att leva i exil i Frankrike. Om Ruben Um Nyobe skulle han sedermera skriva en romantrilogi. Efter Kameruns självständighet övergick hans kritik till att gälla den neokolonialistiska regimen i Kamerun och dess samröre med Frankrike. I boken från 1972 ”Main basse sur le Cameroun, autopsie d’une décolonisation”, (ung. ”Kamerun stulet, obduktion av en avkolonisering”) är föremålet för hans kritik just den koordinerade maktpolitiken bedriven av Frankrike och Ahidjos regim.

I tidskriften ”Peuples Noirs, Peuples Africains” (Svarta folk, afrikanska folk) som han drev åren 1978- 1991 tillsammans med sin hustru Odile Tobner finns några texter av Mongo Beti som illustrerar hur han ser på frankofoni och det system av repression som han tyckte det var en del av. Läs mer här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Endast kommentarer undertecknade med namn publiceras.