16 april 2013

Om frankofoni och "soft power"


Göran Dahlgren

Med ”soft power” (mjuk makt) brukar betecknas en maktform som inte är en våldsmakt och som inte heller är ekonomisk. Den som använder mjuk makt brukar inte hot om våld eller sanktioner för att få sin vilja igenom, för att få andra att göra det den vill att de ska göra. Med mjuk makt försöker man nå resultat genom att påverka med sitt anseende och sin berömmelse. Genom att vara respekterad och förtroendeingivande kan man ”forma andras önskemål”, få dem att föredra det man vill. Andras agerande är frivilligt och självmant gör de det önskvärda.
Soft power ”…är förmågan att få som man vill genom attraktion snarare än påtryckningar eller betalningar. Det kommer ur attraktionskraften hos ett lands kultur, politiska ideal och politik.”

Citatet är hämtat ur Soft Power – the means to success in world politics av den amerikanske politologen Joseph S. Nye (sid X). Boken är den naturliga referensen när det gäller termen mjuk makt. Han lanserade den första gången 1990 (i boken Bound to lead) för att beskriva USA:s maktposition i världen. Han återvände till konceptet 2001 i The Paradox of American Power där han varnar för amerikansk övertro på sig självt. I Soft power – the means to success in world politics ger han en mer ingående analys av begreppet soft power och diskuterar hur det är beskaffat och hur det bör användas. Numera har termen blivit allmänt accepterad och används av både vetenskapsmän och politiker.

Soft Power – the means to success in world politics är skriven i ett sammanhang (2004) då USA:s krig mot terrorismen inte gett det resultat man önskat. Motståndet mot USA ökade i hela arabvärlden och även i väst höjdes röster mot krigen som uppfattades som onödigt dyra och fruktlösa.
USA borde agera smartare menade Nye. Genom att satsa mer på skapandet av mjuk makt skulle man få opinionen med sig i arabländerna och världen. Militärt våld och ekonomisk makt var inte tillräckligt verkningsfulla.

Nye resonerar i boken kring många aspekter av mjuk makt. Han ger många exempel på vad det kan bestå av, tar upp andra länders mjuka makt. Europa är den enda makten som kan mäta sig med USA:s, menar han t.ex. Under kalla kriget stod en hård strid mellan USA och Sovjetunionen som då var USA:s ende rival på området. Men under hela kalla kriget favoriserade opinionen USA framför Sovjetunionen även om Sovjetunionen hade många beundrare, speciell under åren efter andra världskriget.
Numera har man börjat utföra internationella mätningar av soft power. Den mest kända mätningen av mjuk makt är ett ”Soft Power Index” utförd varje år sedan 2007 av ”Institute för Government” och ”Monocle Magazine”. De gör också en ”Soft Power Survey” varje år och i den senaste rankingen från 2012 kommer England först, (framgångar som Harry Potter, den senaste Bondfilmen och det lyckade OS i London framställs som de avgörande momenten). Frankrike kommer fyra, Sverige femma, USA tvåa.

Ett annat ”soft power index” kan citeras i sammanhanget. Det rör sig om ett index gjort av ”Ernst & Young Institute” i samarbete med ”Skolkovo Business School”. Mätkriterierna kan vara intressanta att nämna. Det rör sig om en mätning i tretton kategorier:  summan av royalties från mediaexport, antalet studenter av utländska språk, sportresultat i OS, antalet berömda företag (från Fortune Magazines årliga lista), antalet inflytelserika personer (från Time Magazines lista), en ranking av rättsväsendet, ett frihetsindex, röstdeltagande, koldioxidutsläpp, antalet immigranter, antalet turister, en universitetsranking, och engelskspråkighet.

Med dessa mått rankas USA högst trots problem med krigen i Afganistan, Irak och finanskris. Sedan följer i princip de ledande västorienterade länderna. Kina kommer åtta och de övriga Brics-länderna rankas 9-11. Det ser du här.

Frankrike kommer i denna lista tvåa. Frankrike är i själva verket en stormakt när det gäller soft power och den positionen vill de absolut behålla. Turistantalet är ett av de högsta, det är ett öppet, demokratiskt och rättssäkert land, det har flest nobelpristagare i litteratur, det har hög medellivslängd, det har haft stora idrottsframgångar (t.ex. i fotboll och handboll). Paris, en gång världens huvudstad, är fortfarande en av världens mest beundrade huvudstäder, landet har en rik historia och ett berömt kök etc.

Frankofonin försöket bygga på detta och utnyttja det för att dra till sig politiska och ekonomiska fördelar, speciellt, men inte bara, i de gamla kolonierna. Frankrike har inte glömt den position som det hade under många hundra år. Enligt Nye satsar Frankrike över en miljard dollar varje år på att ”sprida sin civilisation i världen” (Sid 76). Av dessa pengar går en stor del åt till att stärka franskspråkigheten. Man utbildar utländska studenter, försvarar sin kultur på alla fronter, främjar franska språket på internet, bekostar tidningar, radiokanaler, TV- kanaler etc. I Nyes termer gör Frankrike detta för att höja Frankrikes attraktionskraft.

Frankofonin griper in i de tre fundamentala källorna till soft power som Nye nämner: ett lands kultur. ett lands politiska värderingar och ett lands utrikespolitik (sid 11).

Kulturen är ett av Frankrikes starkaste kort. Frankofonin försöker utnyttja det goda rykte som fransk kultur har för att sprida den, språket och skapa ny kultur genom rikliga kulturbidrag. Frankofonin arbetar med de nya teknologierna och anordnar många kulturevenemang.

De nuvarande viktigaste politiska värderingarna delar Frankrike med Europa och västvärlden: liberalismen, demokratin, marknadsekonomin formar värderingarna och Frankrike agerar oftare nu än förr i samarbete med andra länder.

Något som ibland nämns inom frankofonins sfär när det gäller de franska politiska värderingarna är respekten som Frankrike skulle ha för mänskliga rättigheter. Frankofonifrämjarna upprepar ofta att det var i Frankrike som deklarationen för mänskliga rättigheter formulerades. Som demokrati spelar Frankrike på att franska revolutionen var en drivkraft till demokratiseringen i Europa och ett av de första exemplen på en demokratisk revolution. De försök till spridning av demokratin i Europa kan därigenom få större genomslagskraft särskilt i Afrika där denna politik förs sedan Mittérands berömda tal i La Baule 1990. Att denna deklaration om mänskliga rättigheter var ”universell” tilltalar också Afrika. Den innefattar alla människor oberoende av hudfärg. Därigenom blir deklarationen för mänskliga rättigheter ibland uppfattat (när det fungerar som frankofoniförespråkarna vill) också en inlaga mot rasism.

Att detta är tomma floskler när det gäller politiken i de forna kolonierna kanske ska nämnas. Alltsedan frigörelsen på 60-talet har fransk politik främst handlat om att kontrollera makthavare coh behålla dem inom den franska kultursfären. Någon politik för yttrandefrihet eller andra politiska friheter har inte stått högst på agendan. Frankrike har skyddat sina ekenomiska och politiska intressen först och främst.Även om det nu finns ambitioner att föra en annan politik kommer det att bli svårt att genomföra den.

När det gäller utrikespolitiken gentemot Afrika har det gått upp och ner under åren. Diverse rättsskandaler har visat på en korrupt ordning där afrikanska oljepengar illegalt finansierat franska politiska partier (se inlägg 19 november 2010 på denna blogg). Dessa har lett till att den mjuka makten försvagats.

Utrikespolitiken som genererare av soft power kan sägas vara viktig för frankofonin. Utan en vilja att tillhöra den franska sfären hos de afrikanska folken (och deras ledare) kan franskspråkigheten svårligen upprätthållas. Denna vilja skapas till stor del av den legitimitet som tillskrivs den franska utrikespolitiken i Afrika. I de senaste militära insatserna (Tchad 2008 och Elfenbenskusten 2011) har Frankrike hållit en förhållandevis låg profil jämfört med gångna tiders operationer. Nya tider har stundat och mer ansvar läggs på Europa, FN och afrikanska organisationer för att lösa kriserna. Det som pågår nu i Mali är därför intressant. Ska Frankrike lyckas med bedriften att lyckosamt kväsa Al-Qaida-upproret och stärka frankofonin och sin soft power? Det kan verka svårt men insatsen att stoppa invasionsförsöket har hittills haft allmänt stöd, både i Afrika och i övriga världen. Hollandes politik att snabbt dra tillbaka fransk trupp kan förhindra att landet dras in i en långvarig konflikt med en svårfångad gerillarörelse.





1 kommentar:

  1. Soft power som det beskrivs här låter både sympatiskt och skrämmande. Sympatiskt för att det inte inkluderar krigföring, men skrämmande för att det implicerar en absolut övermakt i förhållandet mellan de nuvarande och före detta stormakterna och de före detta kolonierna. I referatet av Joseph Nyes skrifter sägs han vilja ha mer soft power för USA därför att "Militärt våld och ekonomisk makt var inte tillräckligt verkningsfulla." Att USA skaffar sig ännu mer maktverktyg bådar inte gott för en fredlig utveckling av världen.

    USA:s officiella policy i världspolitiken är att sprida demokrati och mänskliga rättigheter, och vem har något emot det? De inofficiella metoderna dock kan man protestera mot: nyligen sändes i Dokument utifrån på SVT en film om de specialstyrkor som USA satte samman och utbildade i Irak, som sedan ägnade sig åt tortyr, terror och fungerade som dödsskvadroner. Detta med en historia i direkt nedstigande led ifrån El Salvador och Vietnam där man utprovat och förfinat metoderna. "Counter insurgency" kallas detta.

    Man kan fundera över hur de inofficiella metoderna för "soft power" ser ut. Helt fredliga? Helt hederliga? Helt osjälviska? Vi kan hoppas på det.

    SvaraRadera

Endast kommentarer undertecknade med namn publiceras.