11 februari 2015

Presentation av ”La promotion de la littérature de l’Afrique subsaharienne par l’État français 1960-1990” på svenska


Göran Dahlgren

Boken ”La promotion de la littérature francophone de l’Afrique subsaharienne par l’État français 1960-1990” försöker redogöra för det statliga franska stödet till franskspråkig litteratur söder om Sahara. Det jag studerat är de vinnande bidragen i en radioteatertävling som anordnades av Radio France Internationale, Frankrikes officiella internationella radiokanal. Tävlingen organiserades från och med 1960-talet till 90-talet.

Det första kapitlet ägnar jag åt teoridiskussioner, definitioner och en presentation av de metoder som använts.I det andra kapitlet går jag igenom litteraturstödets historia i Frankrike från de kungliga eller adliga mecenaterna till 1800-talets autonomi fram till dagens situation där en fri utgivning från förlagen samsas med olika former av statligt litteraturstöd.

Sedan följer en presentation av två ideologier som ligger till grund för stödet till den afrikanska litteraturen söder om Sahara: den om underutveckling och bistånd och den om frankofoni. Jag nämner ett antal nyckelord i dessa ideologiers språkbruk.

Det utförda arbetet av institutioner för att stödja den afrikanska litteraturen kartläggs sedan. Det rör sig om ett antal organisationer och institutioner som under årens lopp stöttat och finansierat afrikansk litteratur, däribland biståndsorgan och departement. Jag ser ansträngningarna som försök att höja den afrikanska litteraturens status och anseende; försök att främja dess symboliska värde.

Jag har använt ett analysinstrument från Gérard Genette för att komma åt främjandet: studiet av texter som omgärdar den litterära texten, förord, omslagstexter, texter som finns i den tryckta boken. Även texter som finns utanför boken men som handlar om litteratur har använts. Alla dessa texter kallar Genette ”paratexter”. Dessa analyseras i ett kapitel.

Boken avslutas med en analys av de teaterpjäser som tar upp underutvecklingsproblematik, förhållandet mellan Frankrike och Afrika, kolonialismens historia, relationerna mellan Väst och Afrika. Här finns en analys av de historiska förutsättningarna för en fredlig samexistens mellan Väst och Afrika som påminner om och tolkar biståndsideologin. Spår från frankofonidiskursen finns också om än i mindre grad. Dessa finns speciellt i paratexterna.

Resultat

Främjandet framstår som en förutsättning för textens existens; publiceringsbeslut, tryckning, distribution, insamling av manuskript genomläsning av tävlingsbidrag, samlandet av en jury, inspelning av radioteatern, etc.  Allt är organiserat och finansierat av Frankrike.

Spåren syns tydligt i paratexterna. Här presenteras tävlingen, författarna porträtteras, omslagen illustrerar ofta det afrikanska på olika sätt, i val av illustration, färger etc.

I den litterära texten däremot uppstår en likhet med ideologidiskurserna endast om handlingen åskådliggör relationer mellan Väst och Afrika eller när underutveckling, fattigdom, underlägsenhet, exploatering av Afrika kommer på tal.

Diskursen om franska språket återkommer i samtalen med författarna som publiceras i en del av böckerna. Här upprepas ofta de idéer om franska språket som uttalas av de institutioner som främjar franskspråkighet.

Kartläggningen av främjandet har visat att många aktörer befinner sig väldigt högt upp i den politiska hierarkin. Utrikesdepartementet (”Ministère des Affaires Étrangères”) visade sig vara viktig i utvecklingen av frankofonin. Även ”Haut Conseil de la Francophonie” (Frankofonins Höga Råd) kan sägas vara ett viktigt organ med franske presidenten som ordförande. Kultursponsringen sköts av ett stort antal organisationer och har med tiden vuxit till den utvecklade internationella samarbetsorganisation  för fransktalande stater som finns idag.

Den afrikanska litteraturen som studerats framstår som extremt osjälvständig, beroende av franskt stöd för sin existens. De som organiserar tävlingen är medvetna om detta och döljer det inte i de tryckta böckernas paratexter. Men de har försökt undvika allt för tydligt samröre med innehållet i pjäserna. 

Ibland blir det tydligt att den hjälpmentalitet som genomsyrar främjandet tar över helt. T.ex. i en bok med två pjäser som korats i litteraturtävlingen, en av Maoundoué Naïndouba, ”L’étudiant de Soweto” (Studenten från Soweto”) och en av Protais Asseng, ”Trop, c’est trop” (”Nu räcker det”) visar omslaget barn i trasiga kläder i en by. Men pjäserna utspelar sig i stadsmiljö och innehåller inga skildringar av fattiga barn. Här har bilden av Afrika som underutvecklat varit viktigare än innehållet i pjäserna, viktigare än det litterära.

Främjandet som avspeglas i paratexterna styr receptionen på ett negativt sätt. En framhjälpt litteratur, en som inte kan stå på egna ben visas fram. I exemplet ovan förstärks fördomarna om Afrika av illustrationen på bokomslaget och läsaren får en felaktig bild av det litterära verket.

Receptionen styrs av främjandet, litteraturen understöds och hjälps fram. I praktiken kan det leda till en okritisk attityd, viljan att bevisa att afrikaner också kan skriva böcker och främjandet blir i första hand en antirasistisk handling, inte en handling som premierar god konst.


Diskussion

Radioteatertävlingen framstår som ett problematiskt främjande. Man kan fråga om det verkligen gynnar framväxten av god litteratur. Motiven till främjandet är i huvudsak politiska om det så är viljan att utveckla Afrika eller sprida franskspråkighet. Man har försökt hjälpa med bistånd men detta bistånd gynnar givarna mer än de som tar emot det.

Man kan diskutera om en sådan hjälp är av godo. Det kommer för det första utifrån. Det är en för afrikanska länder främmande och okunnig aktör, Frankrike, som ligger bakom och finansierar stödet. Afrikanska personer har varit med i korandet av vinnande bidrag men projektet är styrt och planerat från Frankrike.

Hjälpen kommer också uppifrån. Frankrikes status som kulturland och en av världen rikaste länder gör att givaren befinner sig hierarkiskt på en skyhög nivå jämfört med de afrikanska länderna som tar emot hjälpen. Dess litteratur var på 60-talet då projektet initierades nästan obefintlig medan fransk litteratur går många hundra år tillbaka i tiden. Fransk kultur har också varit ledande i Europa under lång tid och vida beundrad.

En tredje problematisk aspekt härrör från den historia som vidhäftar relationen mellan Frankrike och länder i Afrika. Frankrike erövrade stora områden och ockuperade och koloniserade dem. Frankrikes position som gammal kolonialmakt med det arv av förtryck, rasism och nedvärdering av afrikanska samhällen och folk som kännetecknade attityden till Afrika under kolonialismen, gör att misstankar om försök att behålla makt uppstår. I det globala spelet om tillgångar till land, olika naturresurser och marknader vill Frankrike försvara sin position och behålla greppet över länder i Afrika. I de forna kolonierna har de ett övertag som gamla kolonialherrar. Litteraturfrämjande blir i denna kontext ett led i maktspelet kring Afrika. Att man stöttar just franskspråkig litteratur är givetvis inte en slump. Motiven är helt politiska, man konkurrerar med engelskan om det språkliga herraväldet.

Biståndsideologin bakom litteraturfrämjandet kan ifrågasättas. Biståndet som sedan de afrikanska ländernas frigörelse på 60-talet har flödat från Europa och Väst har inga goda resultat att uppvisa. De tusentals miljarder som spenderats i bistånd har inte lett till någon ekonomisk utveckling. Det är troligt att hjälpen inte heller varit effektiv på det kulturella området.

Afrikanska länders censur är också en faktor som hämmar utvecklingen. Biståndsprojekt bedrivs med de afrikanska ländernas samtycke och en fri litteratur kan inte tänkas. Det studerade teatertävlingsprojektet har organiserats som ett samarbete med de afrikanska ländernas nationella radiokanaler och därigenom har länderna kunnat stoppa eventuella oönskade författare eller verk.

Främjandet jag studerat har rört teater, en av de minst representerade i I den afrikanska traditionen. Biståndstanken blir här starkare. Frankrike skapar en repertoar för teater och sponsrar begynnande författarkarriärer. Litteratur uppstår som annars inte hade existerat. De vinnare som koras får möjlighet att studera i Frankrike och på detta sätt stärks Frankrikes position i den kulturella sfären. Stipendiaterna blir beroende av fransk välvilja i sina författarliv.

Avsaknaden av lokal förankring hos hjälpen till de afrikanska länderna riskerar att göra litteraturen främmande för afrikanska förhållanden. Franska språket är ett språk för de rika, de assimilerade, för stadsbor. Det tar inte hänsyn till den mångkulturalism som präglar det afrikanska livet. Det blir tveksamt hur genuin litteraturen blir. Motiven tas från Afrika men språket är finkulturens språk. Är litteraturen relevant eller är det något som framställer afrikanska scener för en västerländsk publik?  I Afrika kan bara ett fåtal tala och skriva god franska. Språkets prestige och dominerande position gör litteraturen till en lyxprodukt; mer så än vad som är fallet i Väst.

Kan ett äkta Afrika gestaltas i den franskspråkiga litteraturen? Försök görs att ”afrikanisera” språket men det blir till artificiella och av författaren uppfunna språkövningar, ej uttryck för en reell språklig verklighet.  I stället skapas en franskspråkig litteratur som blir en fortsättning på kolonialismens civiliseringsiver. Franska språket och biståndsideologin klär kolonialtänkandet i ny dräkt där kulturen blir en arena för påverkan och maktutövning.

I fallet den fransk-afrikanska litteraturen från Afrika söder om Sahara är det tydligt att den i högsta grad är beroende av fransk hjälp för att bli till och distribueras till en läsekrets som finns främst i Frankrike. Den är finansierad och ibland, som i fallet med den studerade radioteatertävlingen, initierad av Frankrike på grund av biståndstänkande eller viljan att främja franskspråkighet.

Kanske kan studien inspirera till en diskussion om litteraturfrämjandet i dagens utvecklade länder, ja, i alla länder, där man reflekterar över litteraturens förhållande till statsmakten och idealet från 1800-talet om en självständig litteratur, fristående från makthavare och mecenater, fokuserad på att skildra samhället och människor på ett ärligt sätt fri från påtryckningar och styrning.


1 kommentar:

  1. Det här är en mycket intressant recension, tyvärr läste jag inte din bok, men jag var tvungen att besöka moderna Afrika. Och jag vet från min egen erfarenhet att många afrikanska folk lever i fattigdom. Och i allmänhet är detta deras val. Jag ville alltid skapa ett eget företag och bli framgångsrik. Och för underhållningens skull registrerade jag mig i ett online casino och mottog bonus casino . Om jag vinner skulle jag vilja ge en del av pengarna till skolan och utveckla utbildningen på den afrikanska kontinenten. Jag är säker på att detta är nödvändigt för många av dess invånare.

    SvaraRadera

Endast kommentarer undertecknade med namn publiceras.