14 juni 2015

Om städer i Afrika

Göran Dahlgren

Enligt den koloniala historietraditionen som var förhärskande under 1800-talet och början på 1900-talet var Afrika inte civiliserat. Där fanns ingen skriv- och räknekonst, ansåg man, ingen handel, inget kulturliv.

Där fanns heller inga städer och detta ansågs vara ännu ett tecken på att det inte var civiliserat. Det är i städerna som allt som räknas till upphöjt kulturellt liv uppstår.

Sålunda, menade man, var de orter som fanns inga riktiga städer eftersom någon skriv- och räknekonst inte uppstått. Betalningsmedel, ett annat tecken på civilisation, fanns heller inte och ingen handel kunde således utvecklas. Ej heller kunde någon monumental arkitektur kunde skådas.

Dessa idéer, delvis framsprungna under inflytandet av kolonialism och rasism, började bestridas under 1900-talets andra hälft. Att Afrika hade upplevt urbanisering var ett uppenbart faktum, tyckte kritikerna av de gamla rasistiska teorierna. En av de första att skriva om detta var Basil Davidsson i boken ”The lost Cities of Africa” som utkom för första gången 1959. I den tar han fram de, för de flesta i Väst vid den tidpunkten, okända städerna på den afrikanska kontinenten.

Boken blir som en introduktion till Afrikas historia, från Egypten, Etiopien och Nubien under antiken till medeltidens berömda ökenstäder som uppstod söder om Sahara. Karavanhandeln med de muslimska rikena i norra Afrika gjorde att stora imperier skapades med stora huvudstäder. Ghana, Mali, Songhay var några av dessa riken. Muslimsk lärdom spreds hit. En av de viktigaste städerna härvidlag var Timbuktu.

Swahilikulturen längs med Afrikas östkust var också relativt okänd i Väst liksom de ruiner efter städer som upptäcktes i södra Rhodesia under 1800-talet. Den största av dem kallas Great Zimbabwe och europeiska forskare kunde inte tänka sig att den byggts av en afrikansk kultur. De måste komma från Mellersta Östern eller Indien.  Enligt en tysk geolog, Mauch, var staden ett verk av någon civiliserad kultur under antiken. Kanske var fortet på en av kullarna på platsen en kopia av Salomos tempel och den stora byggnaden belägen i dalen en kopia av palatset som drottningen av Saba hade bebott i Jerusalem på 100-talet före kristus (Davidson, sid 250).

Enligt Catherine Coquery-Vidrovitch i ”The History of African Cities South of the Sahara” kan antalet städer i Afrika väsentligt öka om kriterierna för vad som krävs för att en ort ska kallas stad förändras. Det kan saknas skriv- och räknekonst, betalningsmedel, monumental arkitektur  men ändå vara fråga om städer.

Det krävs således, enligt henne, att ett överskott av jordbruksprodukter möjliggör att vissa inte behöver arbeta på fälten utan kan syssla med annat. Ett andra kriterium är att handel skapar en köpmannaklass som är specialiserad på att samla in och fördela gods och varor. För det tredje behövs en politisk centralisering där statstjänstemän överinser hur överskottet ska fördelas. De kontrollerar och koordinerar de olika grupperna i samhället och bidrar till stabilitet. Auktoriteten är religiös och militär.

Om dessa villkor är uppfyllda talar vi om städer menar Coquery-Vidrovitch. Och i sådana fall fanns det många städer i Afrika. Vissa folk organiserade sig i stadsstater som t.ex. Yoruba-folket i Nigeria. Varje stad härskade över ett landområde som stod för dess matvaruförsörjning.
Hausa-folket från nuvarande Nigeria och Niger var ett annat folk som byggde städer, enligt Coquery-Vidrovitch’s defintion. Varje stad var omgärdad av murar. De var högt militariserade med kavalleri, musköter och tränade soldater. De blomstrade som mest under 16- och 1700-talen. En av de största städerna var Kano som hade upp till 40 000 invånare (sid 124).

Arkeologer har även funnit tecken på att det funnits städer väsentligt äldre än de städer som växte fram under medeltiden. 1977 upptäcktes en stad kallad Jenne-Jeno i nuvarande Mali där lämningar finns från så tidigt som 1000 år f.kr. Staden började bildas omkring 250 f.kr. Järn var känt från denna tid och koppar finns bevarat från 400-talet e. kr. År 200 e. kr. uppgick befolkningen till ungefär 4000 människor (sid. 46). När staden var som störst täckte den en yta av 80 tunnland (cirka 32 hektar) och omgärdades av en försvarsmur. Man misstänker att den var inbegripen i handel med andra kulturer.  Mycket återstår att gräva ut men det är redan en upptäckt som varit viktig. Den visar att det funnits städer i Afrika söder om Sahara före islams erövringar.

Under koloniseringen av Afrika förändrades gradvis läget för de afrikanska städerna. Många nya skapades av kolonialmakterna, vissa gamla städer marginaliserades medan andra fortsatte att vara centra för administration och handel.

Ännu återstår mycket att upptäcka om det tidiga Afrikas städer. Kolonialismens tes om att det inte funnits städer i Afrika kan inte sägas vara giltig. Städer fanns även om den största delen av invånarna i Afrika var lantbrukare vilket också var fallet i Europa.



  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Endast kommentarer undertecknade med namn publiceras.