12 november 2017

Om portugiserna och Monomotapa

Göran Dahlgren

När portugiserna byggde fortet Nova Sofala i sydöstra Afrika var området känt av araberna sedan tidig medeltid.

Geografen och resenären Ali al-Masûdî nämner på 900-talet namnet Sofala som den sydligaste delen av den då kända östafrikanska kusten som araberna kontrollerade. I Sofala, säger han, går människorna klädda i leopardskinn och säljer guld. Andra arabiska resenärer skulle under århundradenas lopp beskriva kusten och den blandkultur som uppstod (swahili-kulturen). Men de nådde aldrig längre än till Sofala och rundade aldrig Afrikas sydspets.

När portugisernas anlänt till området var deras mål att ta över handeln mellan länderna kring Indiska Oceanen och det lyckades de delvis med. Under 1500-talet byggdes fort och handelsstationer runt hela Indiska Oceanen. Speciellt Indien var viktigt och handeln mellan Indien och Afrika var något man ville se öka och därför sågs Nova Sofala som en viktig befästning.

Det afrikanska rike som behärskade guldhandeln i inlandet under 1500-talet kallades av portugiserna för Monomotapa. Det inhemska namnet var Mwene Mutapa som betydde ”härskaren över riket” på shona-språket. Landet var en arvtagare till ett tidigare rike, vanligen kallat ”The Great Zimbabwe”, efter platsen för en mäktig ruinstad. Det senares kultur och historia är i stort okända. Fynd som gjorts vid utgrävningar har gett en del fynd som visar att handeln med Indiska Oceanen var viktig redan för detta rike.

Portugiserna inledde under 1500-talet kontakter med Monomotapa-riket. Man skapade handelsplatser där man handlade med afrikanerna. Främst var det guld och elfenben som var afrikanska handelsvaror och i utbyte fick de tyger, olika lyxvaror och glaspärlor.

Under 1500-talet var portugiserna och Monomotapa likvärdiga handelspartners. Sedermera skulle dock portugiserna få överhanden och kontrollera landet. De agerade ofta stödtrupper åt Monomotapas härskare när problem uppstod med upproriska vasaller.

I handeln med Monomotapa ville portugiserna, enligt W.G.L. Randles i boken ”L’empire du Monomotapa du XVe au XIXe siècle”, tre saker: för det första ville de integrera det med handeln på Indiska Oceanen. I detta liknade de de arabiska köpmännen. Dessa hade i århundraden idkat handel mellan östafrikanska kusten och Kina och Indien.

Portugiserna inrättade marknadsplatser där de bedrev handel mellan olika folkgrupper och mellan européer och makthavarna i Monomotapa. Det var främst dessa senare som var potentiella kunder för portugiserna. De hade möjlighet och pengar att köpa och var intresserade av lyxvaror, speciellt exklusiva tyger.

En andra sak portugiserna ville uppnå var att utveckla export till Monomotapa. Ett problem härvidlag var att vanliga afrikaner, de som inte tillhörde överklassen, inte var intresserade av att köpa varor. Portugiserna gjorde ansträngningar för att skapa materiella behov men detta lyckades bara i ringa mån. Ibland användes olika trick för att få afrikanerna att bli kunder, t.ex. användes krediter för att binda dem till att köpa varor.

Ett tredje mål, och ett av de viktigaste, var att ta kontrollen över Monomotapas guldproduktion. Länge lyckades Monomotapa hålla portugiserna utanför. Ibland försökte portugiserna anfalla med vapenmakt, ibland försökte man med andra metoder som t.ex. att köpa upp land av olika regionala härskare.

1693 tog dock en ny afrikansk härskare över och då upphörde portugiserna inflytande. Den nye ledaren Changamira kom från södra delen av landet och tog över guldproduktionen. Sedan skulle andra afrikanska folk invadera, t.ex. Nguni-folket på 1800-talet.

Guldet var den största handelsvaran för Monomotapa. Det var kungens monopol och låg till grund för hans maktställning. Vanliga afrikaner kunde inte själva utvinna guld utan kungens tillstånd.

Det finns olika uppskattningar över hur mycket guld som exporterades. För året 1502 anges siffran till 8500 kg. Randles menar att den siffran kan vara överdriven. Från år 1591 rapporteras att 716 kg guld exporterades, 1667 var det 1487 kg. Fram till engelsmännens ankomst på 1800-talet säger en källa att exporten minskade gradvis och att den låg på cirka 500 kg per år under 1700- och 1800-talen.

I stort kan man säga att handeln aldrig tog fart mellan Monomotapa och länderna kring Indiska Oceanen. Portugiserna var mindre framgångsrika än araberna under medeltiden. Dock skulle portugiserna bli kvar i området och sedermera grunda en koloni: Mozambique.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Endast kommentarer undertecknade med namn publiceras.