3 juni 2018

Om korruptionen i Uganda under Museveni

Göran Dahlgren

De som bekämpade korruption i Afrika under 80- och 90-talen ansåg för det mesta att det var något som eliten ägnade sig åt av ekonomiska skäl. Men det finns andra orsaker till att korruption förekommer i ett land.

I boken ”The Polititics of Elite Corruption in Africa. Uganda in comparative African perspective” av Roger Tangri och Andrew M. Mwenda hävdas att man inte få glömma bort de politiska fördelarna med korruption för en ledare. De anger fyra sådana: makthavaren kan skapa lojalitet hos den politiska eliten; upprätthålla en sammanhållen och enad maktapparat; köpa över motståndare till regimen och finansiera valkampanjer.

Korruption är något som bygger upp hela statsmaskineriet och utgör det som systemet vilar på. Med korruption kan regimens maktbas konsolideras och hålla ihop.

Författarna specialstuderar Ugandas moderna historia under Yoweri Museveni som kom till makten 1986 och som styrt landet sedan dess. En mängd korruptionsskandaler har präglat landets historia och Uganda utgör ett bra exempel på ett land där korruptionen gradvis blivit mer utbredd och där den är politiskt motiverad i lika hög grad som ekonomiskt.

När Museveni kom till makten 1986 var han kritisk till hur landet skötts under tidigare regeringar (Idi Amin och Milton Obote). Han ledde ett parti, NRM (National Resistance Movement) och lovade bättring. Museveni förde en progressiv politik och blev populär bland västmakterna.

Men hans partis ställning i landet var svagt till en början Dess legitimitet var begränsad och han tvingades kompromissa med andra partier. I fler val under 80- och 90-talen samarbetade han med andra ledare.

Författarna menar att Musevenis politik berodde på partiets svaga ställning. Med tiden kunde köpslåendet och utbetalningar av mutor göra att hans position stärktes. Med korrupta medel kunde en klassisk klientelistisk stat uppstå där eliten gjordes lojal mot Museveni.

Författarna studerar Uganda och lägger i boken fokus på fyra områden där korruption inom eliten förekommit: inom militären (60% av korruptionen i världen uppstår inom det militära), inom privatiseringar, när det gäller finansiering av valkampanjer och i kontakten mellan stat och näringsliv.

Det var på 90-talet, något decennium efter att Museveni kom till makten som korruptionen tilltog. Vapenköp gjordes från och med 1996. Valfusk var ovanligt fram till 1994.

När makten konsoliderats, när överlevnaden säkrats, ökar korruptionen är författarnas slutsats. Nätverk har bildats och ledaren blir mindre intresserad av att skapa allianser med andra partier. Museveni, som i början av sitt presidentskap hävdade att han inte hade som mål att sitta kvar länge, bytte fot och ändrade konstitutionen så att han fick laglig rätt att sitta på livstid. Hans medverkan i konflikter i regionen gjorde att försvarsutgifterna och därmed korruptionen ökade.

Ett system inrättades där makten upprättade en akt på alla högt uppsatta tjänstemän där bevis fanns för att fälla dem för oegentligheter.  Att ha hållhakar på alla blev ett effektivt sätt att kontrollera eliten och illustrerar hur korruption kan skapa stabilitet inom den politiska, ekonomiska och militära sfärerna.

I boken gås igenom en mängd fall av korruptionsskandaler inom de fyra områden som studeras (militären, privatiseringar, valfinansiering och näringslivet). Det mest kända är kanske förekomsten av ”spöksoldater”, soldater som inte finns men vars löner betalas ut. Ungefär 18000 sådana lär ha funnits 2001, vilket var en tredjedel av det totala antalet soldater. Affären utreddes i flera omgångar och var en offentlig skandal i Uganda. I en rapport från 2003 deklarerades att spöksoldater fanns i alla arméns enheter. Varje år försnillas 26 miljoner dollar i utbetalningar för spöksoldater.  Mellan 1990 och 2003 hade 360 miljoner dollar förskingrats.

Uganda var länge ett favoritland för västerländska stater och internationella biståndsgivare. Initialt under Museveni skapades en godartad ekonomisk och politisk utveckling. Inkomsterna steg och demokratiska val hölls. Men med tiden har Väst tvingats inse att Uganda inte längre är något mönsterland. Museveni verkar ha utvecklats till en ordinär afrikansk autokrat när hans ställning väl stabiliserats efter något decennium av politiska reformer. Med hjälp av korruption har han fått med sig den politiska, ekonomiska och militära eliten. Oppositionen har gjorts ofarlig och ett klientelistiskt politiskt system har uppstått som inte skiljer sig så mycket från andra i Afrika.