23 december 2018

Om Mobutus ”autenticitet”


Göran Dahlgren

Jag har på denna blogg ägnat en del utrymme åt västerländska tankesystem och ideologier som haft inflytande över Afrika och dess invånare. Det har rört sig om t.ex. kolonalismen, rasismen, biståndsideologin eller frankofonin, Frankrikes politik för att sprida franska språket i världen.

Men Afrika har också producerat inhemska ideologier. De mest kända är t.ex. panafrikanismen, négritude, och ujamaa-socialismen. Dessa förknippas ofta med särskilda politiska ledare: négritude med Léopold Sédar Senghor, president i Senegal, panafrikanismen med Kwame N’Kruma, president i Ghana i spetsen och Ujamaa-socialismen med Julius Nyerere som länge ledde Tanzania.

En fjärde afrikansk ideologi, som också förknippas med en afrikansk politisk ledare, denna gång Mobutu Sese Seko i Demokratiska Republiken Kongo, är ”autenticiteten” (”l’authenticité”). Den beskrivs i böckerna ”Mobutu” av Jean-Pierre Langellier och i ”Authentically African. Arts and the Transnational Politics of Congolese Culture” av Sarah Van Beurden.

Den var en tämligen kortlivad politik som från början var en sorts kulturpolitik. Mobutu påbjöd att invånarna i landet skulle gå tillbaka till sina afrikanska rötter. Det bästa ur de afrikanska kulturerna skulle bevaras och det sämsta förkastas. Kongoleserna skulle ta avstånd från den europeiska, västerländska kulturen och ”avkolonisera sina sinnen”. Afrikanen, hävdade Mobutu, led av mindervärdeskomplex gentemot Europa och Väst. De skulle med den nya politiken återfinna sig själva och känna stolthet. Han manade till nationell kulturrevolution.

Mobutu införde en mängd nya lagar som kulle åstadkomma detta. Åtgärderna ingrep ofta i afrikanernas vardag på ett direkt sätt. De som bar på europeiska namn skulle ersätta dem med afrikanska, människorna skulle överge ”Madame” och ”Monsieur” vid tilltal och istället säga ”medborgare” (”citoyen” och ”citoyenne”). Namnet på landet byttes ut från Demokratiska Republiken Kongo till ”Zaïre”. Städer, floder och sjöar namngivna efter europeiska kolonisatörer och upptäcktsresande skulle få nya, afrikanska namn. Statyer från kolonialtiden revs och nya, ”afrikanska”, restes.

Invånarnas klädstil skulle också förändras. Kostym förbjöds och skulle ersättas med en svid som liknade en Mao-kostym (kallad ”abacost” efter ”à bas le costume”, ”ner med kostymen”). För kvinnor förbjöds utmanande utstyrslar som korta kjolar.

Till en början togs dessa idéer emot positivt. Både inom landet och internationellt var bemötandet vänligt. Det ansågs vara något som kunde gynna afrikansk utveckling och kanske hjälpa landet att moderniseras.

Men verkliga svårigheter började när Mobutu tog sig an den ekonomiska sfären. Ekonomin skulle ”zaïriseras” menade han. Detta innebar att de företag som leddes av européer (många ägdes av belgiska affärsmän) skulle tas över av kongoleser. Dessa blev ofta människor i Mobutus vänkrets. Att leda företag som en afrikansk storfamilj tyckte Mobutu skulle skapa en afrikansk revolution och leda till en bättre allokering av resurser.

Efter tre år hade ekonomin kollapsat. Exporten sjönk dramatiskt, oljekrisen skapade problem och Mobutu beslöt att nationalisera alla företag i landet. Han övergav autenticiteten och satsade i stället på att enväldigt kontrollera landet och införa personkult.

Zaïriseringen ledde till kollaps men effekterna av autenticiteten som kulturpolitik levde kvar i många år. Klädmodet med abacost var vanligt i nästan tjugo år. Speciellt effekterna av vissa skolreformer blev långlivade. Afrikanska språk infördes i skolans undervisning: de fyra språken kikongo, kiswahili, lingala och tshilouba lärdes ut länge. Förbudet mot västerländsk underhållning gynnade populärkulturen.

Mobutu skulle sitt kvar länge men störtades slutligen av Laurent-Désiré Kabila 1997. Mobutu har gått till historien som en av de många afrikanska ledare som skövlat och ruinerat sitt land. Hans kulturpolitik är väl mest en rolig anekdot hos många. Det mesta av autenticiteten är idag borta. Kanske ska den ses som ett försök att skapa en nation, en afrikansk modern nation, något som många afrikanska ledare strävade efter, oftast utan framgång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Endast kommentarer undertecknade med namn publiceras.