25 juni 2019

Om mande-deklarationen


Göran Dahlgren

I boken ”De mänskliga rättigheternas väg” ger Ove Bring i några inledande kapitel exempel på icke-västliga lagar som liknar dem om mänskliga rättigheter så som de formulerades av t.ex. Förenta Nationerna 1948. Han börjar med sumerriket kring år 2400 f.kr. Ungefär då nedtecknades levnadsregler av moralisk art där det ges rätt åt alla i riket att njuta frukterna av sitt arbete och skydd mot övergrepp, även från den politiska och religiösa makten.

Även andra exempel ges. Han tar upp ett fredsfördrag från omkring 1270 f.kr. mellan hettiterna och Egypten, ett avtal som skulle säkra evig fred mellan rikena . Här bestämdes att krigsfångar skulle behandlas humant. Från Egypten finns också bevarade regler där det sägs att man ska visa aktsamhet gentemot fattiga, svaga och orkeslösa.

Antiken avhandlas också. Här finns en skillnad från tidigare nämnda civilisationer i det att det juridiska systemet har bevarats. Källäget är således bättre. Ett utvecklat rättssystem kom till stånd i t.ex. romarriket. Det ansågs vara så utvecklat att det influerade formandet av Europas moderna rättssystem.

Även inom konfucianismen i Kina finns idéer som tangerar dem om mänskliga rättigheter liksom i Indien där buddhismen bl.a. predikade fredlig samexistens mellan samhällets medlemmar.

En indisk härskare (stormogul) under 1500-talet vid namn Akbar är enligt Bring en person som kan bli ”kultfigur” (sid 155) Han införde trosfrihet och avskaffade en lag som stipulerade att krigsfångar blev slavar. Han avskaffade också vissa skatter som drabbade icke-muslimer. Denna politik ledde till viss yttrandefrihet, främjade tolerans och motverkade religiös diskriminering.

Men även Afrika söder om Sahara har också sina föregångsmän inom mänskliga rättigheter. En av de mest kända är Mansa Moussa som grundade Mali-riket på 1200-talet. Enligt muntlig tradition utfärdades efter slaget vid Krina år 1235 en lagsamling kallad Kourouka Fouga eller Mande-deklarationen. Den reglerade livet för människorna i det nya riket och präglades av idéer som tangerar dem om mänskliga rättigheter.

Lagsamlingen är uppförd på UNESCO:s lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Denna lista skapades på 1990-talet och utgör ett försök att bevara och trygga kulturella uttryck hos olika folk t.ex. hantverk, ritualer musik eller berättelser.

Kourouka Fouga har bevarats i den muntliga traditionen av speciella barder (grioter). Det finns därför meningsskiljaktigheter kring den exakta ordalydelsen i lagarna. Ett projekt inleddes 1998 för att försöka nå fram till den version som var den mest tillförlitliga. 10 av de mest respekterade bardernas versioner sammanvägdes och fick utgöra materialet till sammanställningen.

I den version som arbetades fram finns 44 artiklar som skulle fungera som juridiska och moraliska riktlinjer för det nya Mali-riket. Dessa berör social och politisk organisering, moraliska och religiösa frågor.

De artiklar som handlar om vad man skulle kunna kalla mänskliga rättigheter kan sägas behandla 5 områden: rätten till liv och fysisk integritet, varje försök att frånta någon livet skulle straffas med döden, kvinnors beskydd, ”förolämpa aldrig kvinnor, våra mödrar” (art. 14), uppmuntran till barns skolning (art. 9) behandlingen av slavar (art. 20) ordagrant ”Vi härskar över slavar men inte säcken de bär på”. Även äganderätt garanteras.

Många av edikten handlar om hur människan ska bete sig mot varandra, mot utlänningar, i giftermål och arvsfrågor. Ekonomiska frågor avhandlas och tankar kring bevarandet av naturen uttrycks.
Kuourouka Fouga är en fascinerande samling lagar som förtjänar att bli vidare känd. Att samlingen inte skrivits ner och endast bevarats i den muntliga traditionen kan vara ett skäl till att den inte nämns så ofta. Ove Bring tar t.ex. inte upp den. Tankar om mänskliga rättigheter tillhör således inte endast den västerländska kultursfären även om de förknippas med Väst och västerländsk rättstradition. Även Afrika lämnar ett bidrag med Mande-deklarationen.